Blyge Benke hade g}tt och tittat p} den d{r tjejen p} jobbet
l{nge, och han hade blivit mer och mer t{nd p} henne, men
blyg som han var, v}gade han aldrig g} l{ngre {n att beundra
henne i smyg. Nu var det ocks} s}, att hon sj{lv var raka
motsatsen, fr{ck och fram}t i varje tum och det gjorde ju inte
saken b{ttre f|r stackars Benke, men en dag kom i alla fall
Benkes polare Tuffe Arne fram till honom och sa:
-H|rru Benke, det finns nog ingen som har undg}tt att m{rka hur
du har g}tt och stirrat p} Vera, och jag h}ller med dig, hon
{r verkligen l{cker, allts}! Men Benke, f|r fan, det h}ller ju
inte att bara g} omkring och glo p} henne och inte s{ga n}got
och sen g} hem och ta en tajbreak i duschen, folk tror ju bara
att du inte {r klok! Nej, ta chansen och bjud ut henne i kv{ll,
du har ju inget att f|rlora!
 Och efter en stunds |vertalning gick i alla fall Benke fram till
Vera p} darrande ben och b|rjade stamma fram ett f|rslag till
att ta med henne ut, Visst, j{tteg{rna!!! kvittrade Vera tillbaka
och den stackars blyge Benke blev naturligtvis {nnu mer paff,
han hade ju aldrig v{ntat sig att det skulle g} s} l{tt. Men hur
som helst gjorde de i alla fall upp att Vackra Vera skulle h{mtas
hemma hos sig senare p} kv{llen.
Och efter n}gra timmar var den stackars os{kre killen p} v{g hem
till Vera, n{r han p} darrande ben passerade en blomsteraff{r.
Ja, varf|r inte, t{nkte han och knallade in, best{llde fram den
st|rsta rosenbukett de kunde f} fram, l{t sl} in den elegant och
fortsatte bort}t v{gen f|r att till slut n{r han kom fram till
d|rren ringa p} och n{r hon |ppnade r{cka fram paketet utan
att riktigt veta vad han skulle s{ga. Men tjejen blev m}ll|s
n{r hon s}g det stora sv{llande blomsterpaketet och n{r hon
hade vecklat upp papperet och s}g alla rosorna skrek hon till:
-]h, Benke, kom!!!!!!! Hon bara slet med sig honom in, b|rjade
sl{nga av sig kl{derna, vr{kte sig helt n{ck bak}t i soffan
och kved:
-]h, det H[R {r f|r rosorna, Benke!
Och blyge Benke blev mer generad {n n}nsin, r|d som en kr{fta
tittade han ner i golvet, skrapade nerv|st med foten och stam-
made:
-Ja - ja - men sn{lla du - nog har du v{l i alla fall en VAS!!!

Under andra v{rldskriget ombord p} en jagare n}gonstans i
Atlanten rusade en dag kaptenen in till rorsman och skrek!!
B|rje, f|r fan, det {r en torped p} v{g emot oss vilken sekund
som helst, vi har inte en chans att hinna undan nu, vill du
springa ner till bes{ttningen under d{ck och be dem att ta p}
sig flytv{starna utan att orsaka f|r stor uppst}ndelse!!
Och rorsman, som var cool i alla l{gen, knallade ner}t, och
inte ens i en s}n h{r situation kunde han l}ta bli att f|rs|ka
g|ra n}got h{ftigt av det, s} han bankade p} d|rren d{r gubbarna
satt i godan ro och skrek!
-H|rni gubbar, {r det n}gon som vill sl} vad? Om jag drar fram
ballen och dr{mmer den i bordet, s} flyger hela fartyget i luften!
Alla b|rjade garva, men rorsman stod p} sig.
-Tror ni mig inte, jag s{tter femhundra sp{nn! Men ta p} er
flytv{starna f|rst!
 Och gubbarna b|rjade kr}ngla p} sig flytv{starna under allm{n
munterhet, rorsman drog fram ballen, sm{llde den i bordet och
det blev en hejdundrande sm{ll. Hela fartyget fl|g ju mycket
riktigt i luften, men n{r alla ombord hade lyckats hitta en
planka att klamra sig fast vid i vattnet, simmade kaptenen
fram till rorsman och vr}lade:
_ -H|rrudu, vad i H-E h|ll ni p} med d{rnere!!!??? Torpeden
missade ju med tio meter!!!!!!!!!!!!!!

P} en saloon i det gamla vilda v{stern gick bartendern en dag
ut en stund f|r att efter ett tag komma tillbaka med en r{tt
s} gammal och skraltig h{st.
-Lyssna p} mig ett tag, grabbar! ropade han in}t saloonen.
Jag erbjuder hundra sp{nn till den som kan f} den h{r h{sten
att garva riktigt ordentligt!
Gubbarna stod och rev sig i huvudet ett tag, hur i h-e kan man
f} en h{st att garva, t{nkte dom. Men s} satte dom ig}ng alla
p} en g}ng, f|rs|kte med allt m|jligt som att kittla h{sten och
h}lla p} f|r fullt, men ingen reaktion. N{r den siste hade gett
upp kom det fram en liten spinkig och oansenlig cowboy och fr}-
gade om han ocks} fick f|rs|ka.
-Visst, alla {r v{lkomna, sa bartendern och flinade }t den lille
tanige killen som trodde att han kunde klara det som alla andra
hade misslyckats med. Men killen str{ckte sig upp och viskade
n}got i h{stens |ra och alla runt om trodde de dr|mde n{r h{sten
satte ig}ng att garva s} den h|ll p} att vika sig. Men bartendern
var tvungen att ge killen hans hundring och trots att han bad
och b|nade att f} veta hur killen hade burit sig }t, flinade
denne och sa, att det var hans hemlighet.
-Okej, suckade bartendern, men du skall f} en chans tlil {nd}.
En hundring till f}r du om du kan f} h{sten att gr}ta ocks}.
-Tja, sa killen, det skall jag v{l kunna g|ra, men d} m}ste
jag f} ta med honom runt h|rnet en kort minut.
Det fick han, han tog h{sten i selen och ledde den runt h|rnet,
var borta ungef{r en halv minut, och n{r han kom tillbaka s}
trodde ingen sina |gon, f|r t}rarna bara forsade p} h{sten.
Bartendern, som f|rst}s var den mest f|rbluffade av alla str{ckte
fram hundringen med en darrande han och sa:
-Du, du m}ste tala om f|r mig hur du gjorde! Du f}r femhundra
sp{nn om du ber{ttar det! Var bussig nu!
-Okej, sa killen och fick sina pengar. N{r jag skulle f} honom
att garva, s} sa jag till honom att jag hade st|rre kuk {n han.
-Jas}, flinade bartendern litet os{kert, jaha, men hur fick du
honom att gr}ta d}?
-Ja - d} fick jag ta med honom runt h|rnet och visa att det
var sant!

Och aprop} tuppar, s} har vi ocks} den gamla slitna historien
om en lika gammal och sliten tupp, impotent och v{derbiten,
som det heter. Han lyckades f|rst}s inte s{rskilt bra att
tillfredsst{lla alla h|norna, s} en dag best{mde sig bonden
f|r att skaffa en ny.
Den nye tuppen kom ocks} n}gra dagar senare, och genast var
det full fart i h|nshuset igen. Han tog verkligen hand om alla
h|norna |ver f|rv{ntan medan den gamle gick omkring f|r sig
sj{lv och grymtade |ver hur j{kligt det var.
Men s} en dag gick han i alla fall fram till nykomlingen och sa:
-Du, det h{r h}ller inte l{ngre! H|norna pikar mig bara f|r att
dom tycker att jag har gett upp f|r l{tt! Hur skulle det vara
om du och jag gjorde upp i godo - tio varv runt h|nshuset, kan
vi s{ga, s} har jag }tminstone f|rs|kt att k{mpa f|r min sak!
Och ungtuppen accepterade, mysande f|r sig sj{lv |ver hur |ver-
l{gsen han var. De b|rjade springa, men redan efter det tredje
varvet b|rjade den unga tuppen att sacka efter medan den gamle
fortfarande h|ll full fart. Snart var den gamle flerra varv f|re
och just n{r ungtuppen fl{mtande och frustande var redo att stanna
och ge upp, small ett b|sskott av och han f|ll stend|d ner i
marken, och d{r stod bonden och bl}ste krutr|ken av gev{ret
och sa till sin fru:
_ N{ nu dj{vlar i min sj{l, det d{r var den fj{rde tuppen som
jag k|pt av Lundberg - och alla har varit b|gar och bara sprungit
efter min gamla tupp!!!!!!!!

Tv} negrer kom en dag in till l{karmottagningen och ville ha
en vanlig unders|kning. Systern bad dem att kl{ av sig s} l{nge
tills doktorn kom. Efter en stund gick hon sj{lv in till honom
ganska f|rbryllad och sa:
-Doktorn, det {r tv} negrer h{r, och det konstiga {r, att en av
dem {r alldeles vit p} snoppen!
Doktorn gick ut och unders|kte dem och kom tillbaka efter en
stund och sa:
-Det var inga negrer, det var sotare, och en av dem hade varit
hemma p} lunch!

En lastbilschauff|r kom k|rande ute p} en |de landsv{g, n{r
han pl|tsligt fick se en nunna st} vid v{gkanten och f|rs|ka
f} en lift. Visserligen hade han ju h|rt mycket om riskerna
med att ta upp liftare, men en nunna skulle v{l knappast kunna
vara farligt att ta upp, t{nkte han, s} han stannade bilen,
nunnan hoppade in och de fortsatte.
Efter en stund b|rjade chauff|ren k{nna sig ganska t{nd, han
hade ju varit ute ensam p} v{garna l{nge, s} han fr}gade nunnan
om de inte kunde g} ut i skogen och ha det lite mysigt tillsammans
men nunnan blev skr{ckslagen och skrek i h|gan sky, att det ville
hon aldrig n}nsin g} med p}. Chauff|ren t{nkte och t{nkte och
b|rjade komma med en del andra f|rslag om munsex och massage,
men nunnan totalv{grade hela tiden. Till slut blev chauff|ren
desperat och sa:
-Okej, jag fattar!! Men om jag inte kan f} g|ra n}got s}nt, kan
jag ]TMINSTONE inte f} ta dig bakifr}n - i det andra h}let? Det
{r ju b{ttre {n ingenting!
Nunnan hajade till, men suckade uppgivet och sa, att det var okej
bara han l{mnade henne ifred sedan. S} de hoppade ur bilen, gick
ut i skogen, nunnan hissade upp kjolarna och chauff|ren satte
ig}ng att borra f|r fullt.
Efter}t n{r de l}g och pustade ut i gr{set sa han:
-]h Gud, vad sk|nt det var i alla fall!! F|rresten, nu n{r vi har
kommit s} h{r l}ngt, kanske vi skulle presentera oss? Jag heter
Lasse och {r lastbilschauff|r.
-Jas} du! Ja, jag heter Kurt och ska p} maskerad!

Tjocke Rulle satt p} bussen med sin kompis Ludde. Det var rusning
och bra tr}ngt, men Rulle satt p} l}ngb{nken l{ngst bak och
bredde ut sig som vanligt. R{tt som det var kom det en medel-
}lders "f|rn{m" dam och f|rs|kte tr{nga sig ner bredvid honom,
men Rulle satt kvar utan att f|rs|ka flytta p} sig. D} grymtade
damen h|gt f|r sig sj{lv:
-H{r f}r man sitta som p} ett h}r minsann!
-H|rru Rulle, sa Ludde. Ta och maka p} dig, s} att k{rringen f}r
sitta p} hela busken!!

Det medel}lders paret hade gr{lat ganska ordentligt hela dagen
och n{r det fram}t kv{lsskr|ken var dags att krypa till s{ngs
var gubben fortfarande den som var sur. Han lade sig p} sidan
med ryggen mot henne och |ppnade en bok, och hon kr|p ner,
suckade och t{nkte att det inte var n}gon idE att f|rs|ka bli
sams {nnu. Men fram}t sm}timmarna k{nde hon ett finger rota
omkring mellan hennes ben, s} hon sa hoppfullt:
-]h Gustav!! Menar du att vi {r v{nner igen??!!
-Nej f|r fan, jag skulle bara fukta fingret f|r att v{nda blad!

Och s} var det bonden, som hade problem med potensen igen.
Inga knep verkade hj{lpa, s} en dag tog han sig till byns kloka
gubbe och fick en flaska med n}got mystiskt hemkok, som kloka
gubben bad honom dricka. S} bonden kom hem och visade flaskan
f|r sin fru, svepte den och sedan var det full rulle! Hela natten
och hela n{sta dag h|ll de p}, och till slut var gumman s} utpum-
pad s} bonden hade inget annat val {n att ge upp. Han st|rtade ut
och gumman kom efter, nyfiken p} vad han t{nkte g|ra. Han rusade
ut p} ladug}rdsbacken, bet{ckte korna en efter en och sprang sen
vidare mot svinstian, d{r hans fru totalt skr{ckslagen s}g, hur
han gjorde likadant med grisarna. Hon f|ljde efter honom n{r han
p} nytt rusade in i huset och s}g hur han tog fram en k|kskniv ur
l}dan. Gumman blev r{ddare {n n}nsin och skrek:
-Men Algot, vad g|r du!!!??? Du t{nker v{l inte sk{ra av den??!!
-Nej, f|r fan, jag skall bara spetsa till den, f|r sen skall jag
j{vlar i min sj{l in i h|nshuset !!

En golftokig svensk hade tagit ledigt fr}n spelandet ett tag
f|r att resa ner till Tokyos gl{djekvarter. Han hade h|rt att
japanskorna var n}got alldeles speciella (f1an p} tv{ren?)
och det dr|jde inte heller l{nge f|rr{n han fick tag p} en.
Det enda konstiga var, att medan de l}g d{r och h|ll p} f|r
fullt, st|nade hon "naranja, naranja" hela tiden, men han t{nkte
inte mer p} det.
N{r han efter n}gra dagar kom hem igen och }terv{nde till golf-
banan fick han syn p} en japan, som verkade otroligt skicklig.
Svensken f|ljde efter japanen en stund, och n{r japanen till
slut slog en perfekt hole-in-one, kunde inte svensken h}lla sig,
han tyckte att han borde visa sin uppskattning p} n}got s{tt,
s} han ropade "naranja, naranja" f|r fullt, eftersom det var
det enda han kunde s{ga. Efter}t kom japanen fram till honom
och sa p} helt felfri svenska:
-Jag {r mycket glad att du uppskattar mitt spel - men vad menar
du med att ropa "fel h}l"?

Golfspelarens kompis hade ocks} en liknande upplevelse. Han var
mycket blyg och oerfaren och hade dessutom ett talfel, han kunde
inte s{ga R utan det blev L ist{llet. S} till slut skulle han
fylla 50 och alla hans kompisar tyckte att det var f|rbannat synd
om killen som aldrig hade v}gat sig p} fruntmimer s}d{r riktigt.
N{r den stora dagen kom, hade de skramlat ihop tlil en resa ner
till Paris och tipsat honom om var de b{sta horkvarteren fanns.
Killen reste ner och ganska snart fick han tag p} en tjej som han
f|ljde med och fick vad han ville hos.
N}gra dagar senare stod gatflickorna nere p} sitt vanliga pass
och den, som den stackars blyge svensken hade varit med sa:
-Ja, m}nga konstiga killar har jag tr{ffat, men den h{r svensken
tar nog priset! Varje g}ng det gick f|r honom ropade han
"de G}l, de G}l!!".

Och s} har vi tre varianter p} den d{r historien, d{r tjejen
som skulle gifta sig var fruktansv{rt orolig f|r att hennes
blivande man skulle f} reda p} att hon inte var oskuld.
Stackars Lola hade varit j{ttenerv|s f|r detta och till slut
anf|rtrodde hon sig till sin kompis, som r}dde henne att s|ka
upp en l{kare, som var k{nd f|r att kunna vissa knep utanf|r
det vanliga.
Doktorn tog emot henne., fick h|ra om problemet och sa, att
det skulle g} bra att s{tta dit ett vanligt korvskinn ist{llet.
Operationen blev av och tjejen kunde pusta ut.
P} br|llopsnatten var det i alla fall dags, men efter}t tittade
killen ner p} saken som h{ngde och dinglade p} snoppen.
-Vad {r det d{r f|r n}got, ser konstigt ut, sa han.
-Det {r min m|dom, ser du v{l.
-Jaha...men varf|r st}r det "Kronobergs L{ns Slakterif|rening"
p} den?

Den andra tjejen var lika orolig hon, men fick i alla fall ett
tips om samme l{kare, s} hon gick dit, men den h{r g}ngen hade
l{karen sk{rpt sig efter f|rra  misstaget. En trumhinna skulle
g} bra, sa han, samma f{rg, tjocklek och allting, s} han opererade
dit en ganska snart.
N}gra dagar efter br|llopet kom den nyblivne {kta mannen upp till
l{karen och talade om att hans fru hade blivit s} konstig de
sista dagarna.
-Jas}, sa doktorn, vad {r det med henne d}?
-Jo, varje g}ng jag s{ger n}got till henne, s} lyfter hon p}
benet och s{ger "VA?".

Den tredje tjejen var lika orolig f|r vad som skulle h{nda i
hennes situation, men till skillnad fr}n de b}da andra, gick
hon inte till n}gon l{kare, utan fr}gade ist{llet sin kompis
vad hon skulle g|ra.
-]h, den d{r gr|ng|lingen till kille k{nner jag, sade kompisen.
Om vi skulle ta och skoja med honom. Du tar helt enkelt och
s{tter dit en rysk sm{llare, och n{r det v{l ska till, s} sm{ller
du av sm{llaren och s{ger att det var din m|dom som gick. Han
begriper inte skillnaden!
Sagt och gjort, tjejen gjorde som kompisen hade sagt, och p}
br|llopsnatten dr|jde det inte l{nge f|rr{n det h{nde. Killen
kr|p p} henne och b|rjade s{tta ig}ng och PANG, s} small det!
-Ja du, sa hon, d{r gick min m|dom!
-Ja, det fattar jag, sa killen, men var FAN TOG PITTEN V[GEN??!!

[nnu en bondhistoria: om den gamle bonden, som tillsammans med
sin lille son skulle iv{g till granng}rden f|r att f} kon bet{ckt.
Hur som helst s} fick i alla fall bonden ett iltelegram att
hans rika och f|rn{ma gamla arvtant fr}n \stermalm skulle komma
samma dag, s} han fr}gade sonen, om inte han kunde klara av
proceduren ensam.
-Och kom ih}g nu, sade bonden, grannen har tre kor, en vit, en
svartvit och en brun, och det {r den bruna som tjuren skall ha!
Grabben lovade att han skulle ordna det hela och bonden }kte i
godan ro till staden f|r att m|ta tanten, men n{r de v{l satt
nere p} konditoriet kom grabben inrusande och vr}lade:
-Farsan,farsan!!! Tjuren knullar den vita kon!!!
Det blev pinsam st{mning p} cafeet och bonden fick ta sonen
}t sidan f|r uppl{xning.
-S} kan du v{l bara inte komma instormande!!! v{ste han. Och
vilket spr}k sen!!! Du f}r v{l s{ga det litet f|rsiktigt!!!
Grabben }terv{nde till bondg}rden, men kom tillbaka efter en
stund och teaterviskningen till pappan h|rdes genom hela cafeet:
-Farsan, nu satte tjuren p} den svartvita kon!!!
Kalabalik igen! Bonden var rasande, men lyckades lugna sig och sa:
-Det h{r duger inte!!! Du kan v{l s{ga n}got i stil med att tjuren
"|verraskat" kon ist{llet?!!
-Grabben f|rsvann, men kom tillbaka efter {nnu en stund och sa
h|gt och tydligt:
-Farsan, nu tog sig tjuren ett skjut med den svartvita kon IGEN
och du kan inte ANA vad den bruna blev |verraskad!!!

En annan g}ng skulle bondens granne, han med kon, ut med denna
f|r att f} henne bet{ckt, s} han och pigan p} g}rden gjorde
s{llskap till hagen d{r tjuren stod och sl{ppte ut kon. N{r
tjuren och kon h|ll p} ute p} {ngen blev bonden r{tt som det var
lite pilsk p} pigan, s} han sa:
-Du, jag skulle vilja g|ra som tjuren, jag!
-Ja, g|r du som du vill, sa pigan, det {r ju din ko!!!

En bilist hade f}tt motorstopp ute p} landsbygden och lyckades
efter ett tag hitta fram till en bondg}rd, d{r han kunde l}na
en telefon. N{r han hade ringt f{rdigt passerade han h|nshuset
och fick syn p} en tupp i ett specialsytt bl}st{ll. Han fr}gade
bonden varf|r de hade sp|kat ut tuppen p} det s{ttet och bonden
f|rklarade:
-Jo, du f|rst}r, den stackarn r}kade ut f|r en orkan f|rra h|sten
och blev av med varenda fj{der han hade, s} frugan sydde upp det
d{r f|r att han inte skulle se l|jlig ut.
-L|jlig!!! frustade bilisten. Jag har aldrig sett n}got l|jligare!
-Du tycker att han ser l|jlig ut nu, sa bonden, men v{nta bara
tills han t{nder p} n}gon av h|norna och f|rs|ker h}lla fast
henne med ena benet medan han kr{nger av sig bl}st{llet med det
andra!!!

En av dr{ngarna i trakten hade varit p} tidernas dunderpartaj,
det hade blivit v}ldsamt slagsm}l och dr{ngen fick }ka i ilfart
in till akuten med |rat dinglande p} en slamsa f|r att f} det
fastsytt. N{r doktorn b|rjade sy, m{rkte han hur dr{ngen l}g
och garvade hela tiden.
-Vad {r det som {r s} roligt? fr}gade doktorn. Det h{r {r v{l
inte det b{sta man kan r}ka ut f|r!!??
-Jo men doktorn f|rst}r, jag t{nker p} Oskar! Det var honom vi
hade festen f|r, han skall gifta sig i morgon och jag har kuken
hans i fickan!!!

\gonl{karen skulle fylla 50 }r och hans v{nner hade best{mt sig
f|r att |verraska honom, s} n{r han kom hem, t{ndes pl|tsligt
ljuset, alla sj|ng Ja m} han leva och mitt p} bordet stod en
t}rta med 50 emalj|gon. L{karen gnuggade sina |gon (de riktiga)
ett tag och b|rjade sedan skratta s} t}rarna rann och slutade inte
skratta p} flera minuter.
-Men FULLT s} roligt var det v{l {nd} inte? sa n}gon.
-Jo men ni f|rst}r - ha ha - Bertil, min kollega fyller 50 i
n{sta vecka. Undrar vad han skall f} p} sin t}rta - han {r
gynekolog!!!

[ven direkt|ren hade fyllt 50 och p} golfbanan tr{ffade han
sin kollega, som fr}gade varf|r han s}g s} ledsen ut.
-Jo, du f|rst}r, dagen jag fyllde }r fr}gade min sekreterare
om jag ville f|lja med henne hem och det {r ju klart att jag
gjorde. S} n{r vi hade suttit i vardagsrummet hos henne ett tag
sprang hon in i sovrummet, var borta ett tag och ropade sedan
att hon hade en |verraskning. S} jag kl{dde av mig och gick in
- och d{r stod hela firmans personal och hurrade!!!

Ytterligare en av de h|ga direkt|rerna hade varit ute p} semester
med sin sekreterare och bilade ner}t italienska landsv{gen, n{r
pl|tsligt ett g{ng maffiosos d|k upp och stoppade dem. De blev
plundrade inp} bara kroppen och n{r de stod d{r utan att ens ha
ett kl{desplagg kvar, sa sekreteraren:
-Vi {r i alla fall inte helt strandsatta!
S} plockade hon fram en diamantring, som hon i ett obevakat |gon-
blick hade stoppat in i musen, men d} utbrast direkt|ren:
-Det var ju sj{lve fan att inte k{rringen ocks} var med! D}
hade vi ju kunnat ha kvar bilen ocks}!!!

Fyra tjejer fr}n olika delar av Europa hade tr{ffats p} en
badstrand n}gonstans nere vid Medelhavet, och n{r de hade suttit
d{r ett tag och f}tt litet i sig b|rjade de komma in p} fr{ckare
{mnen och b|rjade diskutera vad de brukade kalla den d{r saken
som alla killar har i olika l{nder. Svenskan sa:
-Ja, i v}rat g{ng d{rhemma har vi ett ganska h{ftigt uttryck.
Vi brukar s{ga sn|bollen - den blir ju h}rdare ju mer man kramar
den!
Fransyskan ber{ttade, att hon och hennes kompisar brukade s{ga
Ryktet - "ja, ni vet - den g}r fr}n mun till mun!"
Engelskan sade att de brukade kalla den f|r Den Lille Gentle-
mannen - som alltid reser sig f|r damerna - och italienskan
sade litet sorgset, att hos henne brukade de s{ga rid}n, eftersom
den alltid gick ner efter varje akt.
L{ngre bort satt en nunna fullt p}kl{dd och solade n{stippen.
Flickorna undrade sinsemellan om de skulle g} fram och skoja med
henne, och till slut gick de fram och ber{ttade vad de hade pratat
om och fr}gade om nunnor hade n}gon ben{mning.
Nunnan hajade f|rst till, men rodnade sedan litet och sa att
de brukade s{ga "Legenden".
-Legenden???
-Ja, ni vet ju hur det {r...alla har h|rt talas om den, men
ingen har sett den!

En historia om Adam och Eva i paradiset kanske passar, men faktum
var att fr}n b|rjan var inte allt som det skulle ens d{r. Eva
satt och gr{t nere vid stranden och sj{lve Gud Fader tyckte att
han kunde kosta p} sig att g|ra n}got }t saken, s} han kom ner med
dunder och brak.
- VAD [R DET, MITT BARN?
-Jo, snyftade hon, jag har problem, Adam verkar inte intresserad
av mig. Det {r nog n}got som saknas...kanske ett h}l f|r den
d{r saken han har...
-N]V[L! DET SKALL VI V[L ORDNA! G] UT OCH ST[LL DIG I SKOGSBRYNET
I KV[LL!
Eva gjorde s} och beh|vde inte v{nta l{nge f|rr{n en hackspett
kom flygande och b|rjade hacka upp ett perfekt h}l.
D{rmed har forskarna kommit fram till att det {r d{rf|r som
hackspettarna har r|da n{bbar!

Men historien forts{tter. Stackars Eva var fortfarande inte n|jd,
hon gr{t lika mycket {nnu, och Gud b|rjade bli irriterad, men
tyckte, att han fick v{l komma ner igen, och s} blev det.
-MEN VSAD [R DET NU, MITT BARN? DU HAR JU F]TT DITT H]L!!
-Jag vet, snyftade Eva, men det {r fortfarande n}got som saknas!
Adam har ju h}r runt om, det har inte jag, det kanske skulle
g|ra det mera intressant f|r honom...
-N]V[L, G] UT OCH ST[LL DIG VID SKOGSBRYNET I KV[LL IGEN, S]
F]R VI SE!
Eva gick dit sedan p} kv{llen och ganska snart kom det en gorilla,
som genast v{nde r|ven mot h}let och b|rjade gnida.
P} s} s{tt har forskarna kommit fram till varf|r gorillorna inte
har n}got h}r i r|ven.

Men stackars Eva var lika ledsen {nnu, och Gud Fader, som tyckte
att det verkligen fick vara nog nu, kom ner med dunder och brak
och mera r|t {n talade.
-MEN VAD [R DET NU D]?! DU HAR JU F]TT DITT H]L OCH DITT H]R,
VAD KAN DU MER BEG[RA?
-Jag vet inte, snyftade Eva tillbaka, det {r {nd} inte riktigt
som det skall. Det {r inget liv, ingen arom d{rnere - jag kanske
skulle beh|va ha n}got att f|ra ut och in, som mjukar upp...
-JAJAJA, OKEJ D]!!! G] UT OCH ST[LL DIG VID STRANDEN DEN H[R
G]NGEN, S] F]R VI SE VAD JAG KAN G\RA!
Och Eva st{llde sig vid stranden, v{ntade en stund, och till
slut d|k en fisk upp p} land och hoppade rakt mot det allra
heligaste. Eva blev sj{laglad, tog fisken och b|rjade k|ra
in och ut.
Men h{r kommer nu den k{nsliga punkten d{r forskarna inte {r
|verens - om det {r fittan som luktar fisk eller fisken som luktar
fitta!!

[nnu en historia om de d{r h|gdjuren: den h{r g}ngen var det
Rulle, som hade gjort kanonkarri{r inom f|retaget och tagit
sig upp till VD med eget kontor och en ung vacker sekreterare,
som han inte var sen att inleda ett f|rh}llande med. Problemet
var ju bara det, att det alltid vimlade av kunder inne p} kontoret
s} de fick prata i kod genom snabbtelefonen. En dag k{nde sig
Rulle p} hum|r, s} han slog numret ut och sa:
-Kan fr|ken Jonsson komma in och ta ett meddelande?
-Nej, tyv{rr, svarade hon, som hade kunder d{rute, jag har r|tt
band i maskinen dessutom!
Rulle fattade galoppen, han hade inte mycket att v{lja p}, men
n}gra dagar senare, n{r tjejen k{nde sig b{ttre, var fri fr}n
det s.k. r|da bandet och inga kunder var att v{nta, slog hon
numret in till chefen och sa:
-Jo, chefen, jag kan komma in och ta det d{r "stenogrammet" nu!
-Tyv{rr, svarade han, det {r f|r sent! Jag har redan dragit ut
det f|r hand!
-Jas}, det var ju synd! Hade jag vetat att det var s} br}ttom hade
jag kunnat ta det muntligt!

Araber och kameler {r ju ett tacksamt {mne, och kamelerna kan
ju anv{ndas p} flera s{tt, har vissa d{rnere kommit p}: Det fick
en europeisk oljemiljon{r erfarenhet av n{r han var nere i arab-
l{nderna vid borrtornen p} inspektion. Efter att ha bott ute i
|demarken och levt som en beduin ett bra tag, b|rjade han i alla
fall k{nna lusten komma krypande, s} han fr}gade en av gubbarna
vad de sj{lva brukade g|ra, d{r fanns ju inga kvinnor.
-Jo, du ser det d{r skjulet d{rborta, sa araben. D{r st}r en
kamel, som vi brukar ta om det blir kris!
-N{{, fy fan!!! sa europeen, d} f}r det hellre vara!!!
Men efter flera m}nader blev han mer och mer desperat och b|rjade
snegla mer och mer bort mot skjulet, d{r kamelen stod, och sent
en kv{ll, n{r ingen s}g honom, sm|g han borte, |ppnade d|rren
och s}g p} kamelen som stod d{r bred och v{ldig med rumpan mot
d|rren och en liten stege nedanf|r. S} han kl{ttrade uppf|r
stegen, drog ner byxorna och satte ig}ng f|r fullt, n{r pl|tsligt
d|rren |ppnades och en arab tittade in. Araben b|rjade stirra som
om han inte trodde sina |gon och sa sedan:
-Ja...s} kan man ju ocks} g|ra...men vi brukar ju f|rst}s hoppa
upp p} den och rida in p} n{rmsta bordell!!!

En annan variant p} vad de kan hitta p} d{rnere {r den om
beduinen, som kom vilse i |knen med sin kamel. Han f|rstod,
att han inte hade n}gon chans att klara sig och |nskade bara
att han kunde f} ett sista nummer innan det var f|r sent.
Men inte en sj{l fanns ju p} m}nga mils avst}nd och till
slut best{mde han sig f|r att f|rs|ka med kamelen. Men det blev
problem, f|r varje g}ng han f|rs|kte bestiga den s} gick den bara
sin v{g.
Pl|tsligt kom en ung vacker flicka rusande |ver sanden rakt emot
honom och ropade f|r full hals:
-]h, hj{lp mig, hj{lp mig!!! Tack Allah f|r att du fanns i n{r-
heten!!! Min grymme far hade l}st in mig och torterat mig f|r att
jag inte ville gifta mig med en man som jag hatar, och du, |knens
son, har r{ddat mig!!! Jag g|r vad som helst f|r dig, vad som
helst, h{r och nu!!!
-Okej, sa beduinen. H}ll i kamelfan }t mig!!!

Vilse {r l{tt att komma, inte bara i |knen utan h{r har vi en
historia om den unga Julie, som kom vilse ute p} pr{rien i
Vilda V{stern. Hon bodde p} en ranch n}gonstans med sina f|r{ldrar
och de var frireligi|sa och mycket str{nga. Men i alla fall hade
i alla fall Julie |vertalat dem att hon skulle f} ta en ridtur
ensam |ver pr{rien och konstigt nog hade de sagt ja. S} hon sad-
lade h{sten och gav sig ut, l{ngre och l{ngre bort, och nj|t
verkligen av att komma ifr}n hemmet f|r en g}ngs skull.
Men pl|tsligt small ett skott fr}n ingenstans, h{sten blev
livr{dd, kastade av henne och b|rjade skena iv{g, och stackars
Julie hade inget annat val {n att b|rja g}. Solen stekte v{rre
och v{rre och hon visste inte var hon hade hamnat, utan f|rstod
att hon inte hade stor chans att klara sig.
Men precis n{r den stackars flickan var f{rdig att ge upp, s}g
hon ett dammoln l}ngt borta och det verkade vara en ryttare p}
v{g }t hennes h}ll. Hon ropade desperat s} h|gt hon kunde och
till slut s} kom ryttaren, som visade sig vara en indian. Julie
f|rklarade l{get, tackade f|r att han hade kommit och fr}gade om
hon inte kunde f} hoppa upp bakp} och f} skjuts hem. Indianen
nickade, hon hoppade upp bakom honom och det bar iv{g.
P} hela tiden sa inte indianen ett ord, men efter en stund skrek
han pl|tsligt till som om han h|ll p} att d|. Julie blev chockad
men indianen }terfick sitt lugn och fortsatte. Han gjorde inte
en antydan till att f|rklara, utan var lika tyst som f|rut, och
Julie brydde sig inte om att fr}ga heller.
N{r de hade ridit {nnu en stund, gav pl|tsligt indianen upp ett
illtjut igen, och Julie blev {nnu r{ddare och b|rjade tro, att
han hade gjort sig verkligt illa, men han sa fortfarande ingenting
och {ven om hon b|rjade k{nna sig illa till mods var det ingen
idE att f|rs|ka ta reda p} vad det var.
Snart kom de i alla fall fram till ranchen d{r hon bodde och hon
s}g sin mor st} vid d|rren och v{nta p} henne. Precis n{r hon
skulle stiga av, gav indianen upp ett tredje illvr}l, sl{ppte
av henne och red bort utan ett ord. Modern undrade f|rskr{ckt:
-Herregud, vad var det med honom egentligen??! Hade du gjort
honom illa p} n}gon s{tt?
-N{{...jag fattar ingenting! Jag bara satt helt lugnt bakom
honom och h|ll mig fast i sadelknappen...
-Sadelknappen??!! Och du hade ingen aning om att indianer rider
barbacka??!!

Det gamla paret, som bodde ute i en enslig stuga i skogen upp-
t{ckte en dag, att de hade f}tt m|ss i huset, s} gumman sa till
sin gubbe att }ka in till stan och k|pa medel fr}n Anticimex.
-Anticimex, skorrade gubben. Hur skall jag komma ih}g det?
N}ja, det g}r v{l bra...
S} han }kte in till stan och gick in i snabbk|pet, men hade
redan gl|mt av vad medlet hette. Han tittade sig om i hyllorna
utan att hitta n}got, men n{r han kom fram till hyllan med
Tampax b|rjade han fundera om det inte var detta han skulle k|pa
- n}got med X var det ju. S} han fyllde hela kundvagnen med ett
j{tteberg av Tampaxkartonger och st{llde sig i k|n utan att f|rst}
varf|r alla glodde p} honom. S} fick han syn p} en tjej som stod
framf|r honom med en enda Tampaxkartong i n{ven och gubben kunde
inte h}lla sig, utan sa h|gt och tydligt med knarrande gubbr|st:
-DET VAR FAN VILKEN LITEN MUS DU M]STE HA!!!


