
ANDERS GRANBERG					SAGA FR SM, SM BARN
Sportvgen 17
696 03  MMEBERG					


MICKEL RVS SAGA

Det var en gng, fr inte alls lnge sedan, en rv somhette Mickel. Han hade 
gett sig av hemifrn nr skattemyndigheter, revisorer, poliser och annat 
otyg brjat visa ett alltfr stort intresse fr honom. P vgen hade han 
lmnat efter sig en lng rad plundrade hnshus och krossade rvflickshjrtan.

Nu gick han och krmade sig, och sg frstulet p hurhans vackra, rda pls 
glnste i solskenet. D och d slog han till en sten vid vgkanten med 
den elegantapromenadkpp han bar p.Men pltsligt, bst som han gick dr, 
fick han se en mullvad st och pusta ut framfr ett helt nybyggt - 
eller kanske rttare sagt nygrvt - gryt. Mickel rtade till sin monokel.
               

Det verkade vara ett stort och prktigt gryt. Bra lgeoch med mnga rum. 
Mickel steg fram, harklade sig, och sade barskt.
- Hrm, urskta Herr Mullvad. Jag r civilsnu..polis.
Mullvaden reste sig och plirade nrsynt och misstnksamt p honom. 
Mickel gjorde en chansning och sade,
- Vi har blivit underrttade om att Ni gjort en hel del olagligheter!
Mullvaden stelnade till. Hade de ftt reda p att han kpt den hr biten 
mark svart? Eller var det ngot annat?


Mickel log frtjust inom sig t mullvadens reaktion. Det var Mickels 
erfarenhet, att praktiskt taget alla hade ngot att dlja. Om man sedan 
anklagade dem utan att specificera sig, fyllde de sjlva i vad som fattades.

- Det kan bli upp till tre rs fngelse fr det hr, sade 
  Mickel elakt. Mullvaden brjade bli kallsvettig. Han hade ftt cellskrck 
  av att alltid grva gngar 
- det var drfr han grvt ett s stort gryt 
- Tre r i fngelse, tnkte han. Aldrig!
- Hr p, sade han desperat. Finns det ingen annan utvg? 
  Tjnster och gentnster? Jag betalar vad som helst!
- Tja, jag behver faktiskt ngonstans att bo. Om Ni 
  skriver ver Ert gryt p mig, s kan Ni anse saken som utagerad, sade 
  Mickel slugt.
- Hela mitt gryt!!? Mitt hem....
- I annat fall, sade Mickel och drog upp ett hopvikt dokument ur 
  innerfickan, s blir det till att skriva under det hr pappret. D 
  konfiskerar staten all Er egendom, plus att Ni fortfarande riskerar 
  fngelse. (Visserligen var dokumentet bara ett av Mickels gamla 
  kravbrev frn skattemyndigheterna, som han sparat av rent sentimentala 
  skl, men eftersom mullvaden inte begrde att f titta p det, 
  dg det lika bra som ngonting annat.)
- Jag har vl inget annat val, suckade mullvaden uppgivet.
- Nehej, det stmmer nog det, sade Mickel och smskrockade beltet. 
  "Den som grver ett gryt t andra...", tnkte han.

Alldeles efter det att Mickel Rv och herr Mullvad hade undertecknat ett 
"kpeavtal", kom mullvadens vn herr Gris p besk. Nr Mickel fick syn 
p honom strk han av sig hatten och hll den framfr munnen. Inte fr 
att vara artig, utan fr att dlja hur han drglade. 







Det var en ofin vana som han hade, och han blev mycket frargad p sig 
sjlv eftersom det ganska vl visade vad han tnkte p i det gonblicket. 
Men han kunde helt enkelt inte hjlpa det nr han sg den knubbige lille 
grisen. Mickel berttade om affren, och med ivrigt medhll frn mullvaden
som inte ville att hans vn skulle f reda p ngot - sade Mickel att 
han kpt grytet fr 200 000 kronor.

Mickel bjd sedan p en middag som huvudsakligen bestod av det som han 
hittat i mullvadens skafferi och som han inte kunde ta sjlv. Under 
mltiden kom mullvaden att tnka p ngot och viskade diskret.
- Herr Rv, skulle jag kunna f sova i ett av gstrummen s lnge?
- Ja men sjlvklart! sade Mickel. Mot en smrre hyra 
- givetvis.
- HYRA!! frste herr Mullvad argt.
- 1800 i mnaden, exkl el och vatten, viskade Mickel skadeglatt.
- ALDRIG! skrek Mullvaden och gick med ilskna steg ut ur grytet.
- S underligt Mulle beter sig idag, sade grisen. Han hade nmligen inte 
hrt ngonting av vad som sagts. Att bara ge sig av s dr och	
  utan att ens tacka fr  den goda maten?
- Ack ja, suckade Mickel. Men s r det, "Otack r vrdens ln".
De skildes t med lfte om snart terseende. Mullvaden sg man inte 
mera till i trakten. Det ryktades om att han blivit luffare, och att han 
nu gick omkring p landsvgarna och levde "Ur tass, i mun".

Nsta dag presenterade herr Gris ngra av sina vnner fr Mickel.    
En av dem var fru Stork. Hon bodde i ett trdhus mitt emot Mickel, 
men ca 150 meter bort. Fru Stork var mycket rik, men hade nd 
upprtthlligt familjetraditionen och blivit barnmorska. Han trffade 
ven herr och fru Hund. Herr Hund jobbade som kommunalkamrer. 
Han toppreds fr jmnan av fru Hund som var den ledande kraften i bygden. 
Henne frgade man alltid om lov eller rd, och ingenting av allmn 
betydelse gjordes utan hennes tillstnd. Mickel mrkte att hon var 
en mycket vaken och garvad gammal dam. Hon verkade lsa hans sjl, och 
det var uppenbart att hon inte gillade den sortens lektyr. 
Henne fick han lov att se upp med.

Herr Hund, fru Hund, herr Gris och fru Stork brukade samlas om kvllarna 
och spela whist. Fru Hund brjade dock f s dlig syn att hon inte 
kunde skilja p korten lngre, och drfr hade herr Gris freslagit 
att Mickel skulle hoppa in i hennes stlle. Detta gjorde han med frtjusning,
och snart hade man - p Mickels inrdan gtt ver till att spela poker. 
Mickel falskblandade; glatt och skickligt.

Herr Hund frlorade i stort sett bara sina egna fickpengar, eftersom 
Mickel inte ville att fru Hund skulle f reda p att man bytt spel. 
Fru Stork frlorade tskiligt mer, men det brydde hon sig inte s mycket om, 
eftersom hon ju - som sagt - var mycket rik. Den som frlorade mest var 
dock herr Gris. Han hade varit ganska vlbrgad, men nu sjnk hans 
kapital snabbt. I hopp om en storvinst skrev han p reverser med 
skyhga rntor och fick i gengld lna tillbaka sina egna pengar av Mickel.

Snart insg han dock att han hade tagit sig vatten ver trynet. Om Mickel 
pltsligt bestmde sig fr att driva in sina fordringar, skulle herr 
Gris f lov att lmna sin grd och alla sina tillhrigheter till honom. 
Han tnkte p herr Mullvad och kom fram till att vad som helst vore 
bttre n att dela hans de. I ren desperation gick herr Gris till Mickel, 
fr att betala tillbaks s mycket han verhuvudtaget kunde, 
och sen be denne avskriva resten. 







Men Mickel frklarade att han redan slt reverserna vidare till en viss 
Benny Wargtass. En del av pengarna hade han redan anvnt till att kpa 
sig en snygg, rd sportbil.

Modls och resignerad gav sig herr Gris av hemt igen. Benny hade gett 
anbud p hans grd i mnga r, men hur hgt han n bjudit hade herr 
Gris vgrat slja. Herr Gris frstod, att frr skulle det sna i 
helvetet, n att Benny skulle skriva av ngra av hans skulder.
Nr han kom hem gick han ut i redskapsboden och hmtade ett rep. Man fann 
honom nsta dag; hngande frn en takbjlke uppe p vinden.

Nr herr Hund och fru Stork kom och meddelade nyheten kvllen drp fick 
Mickel nstan samvetsfrebrelser! Trots allt hade nog han kunnat 
lgga vantarna p grden om han bara hade haft lite mera tlamod. 
Nr de berttade p vilket stt grisen hade begtt sjlvmord var han p 
vippen att sga ngot om "vlhngt flsk", men eftersom han var osker 
p om storken och hunden skulle uppskatta skmtet p rtt stt, hll han tyst.

Nsta nyhet kom dremot som en chock. Herr Gris hade blivit kremerad! 
Mullvadens matkllare hade varit bde stor och vlfrsedd, men nu nr 
Mickel hade anvnt den i drygt tre veckor hade det brjat bli lite ont 
om tbara saker, och han hade lnge gtt och grubblat ver hur han 
skulle kunna f sig en smakbit av den lille lckre grisen. Men nu hade 
de brnt honom! Med flit vidbrnt prima flsk tills det bara var aska kvar! 
Mickel stnade hgt av vanmktigt ursinne. Nr han sagt ett ngot stelt farvl 
till herr Hund och fru Stork, gick han in och sjnk frtvivlad ned i en 
soffa med huvudet i tassarna. Han kunde inte frst hur de som sade sig 
vara hans vnnerkunnat gra ngot s mnniskoaktigt? Skulle han nu bli 
tvungen att kpa sin egen mat fr de pengar han slitit ihop? Han hade dock 
knappt tnkt den tanken till slut frrn han gjorde ngot som han inte 
gjort sedan han som liten unge misslyckats med att fnga en rapphna, 
vilken han vaktat p i en hel halvtimmme; Mickel skmdes! Hur kunde han,
Mickel Rv, ens komma p tanken att ARBETA? 

Han tnkte p sin gamla mors kloka frmaningar och frskringar om att 
det alltid r lttare att ta sig fram p en bred vg. Han mindes 
ocks tavlan som hade hngt ver hans sng. Tavlan dr familjens gamla 
valsprk "Den som tar, han har", stod skrivet med guldbokstver. 
Han reste sig beslutsamt upp ur soffan och sade med mycket klar och fast rst: 
- Jag ska inte svika dig, mamma. "En fr alla och resten t mig", 
  s ska det alltid vara.

Han drog sig nu till minnes att en viss Fabian Fr, en av fru Storks 
bekanta, gde ett stort och vlfrsett hnshus. Problemet var bara att 
Mickels enda ytterdrr vette mot det trd dr fru Stork bodde. Om Mickel 
smg sig ut mitt i natten, och om fru Stork skulle rka f syn p honom; 
och om hon nsta morgon fick hra att ngra av Fabians hnor saknades: 
d tvivlade Mickel p att ens fru Stork var s dum, att hon inte kunde 
lgga ihop tv och tv.

Mickel vandrade runt i rummet och tnkte och tnkte, men hur mnga ider 
han n fick, s fanns det alltid ngon hake. I ren ilska sparkade han 
till en oskyldig bokhylla som stod i ett hrn. 








Mickel ropade till tv gnger. Frst av smrta det gjorde ont i foten 
och sedan av frvning. Bokhyllan hade nmligen svngt t sidan, och 
bakom den fanns det en gng som ledde ned i underjorden. Mickel gick 
andlst in i tunneln och brjade g framt. Efter ngra minuter kom han 
tillbaka, fast den hr gngen genom stora ingngen. Hans kostym var full 
med jord, och plsen var smutsig, men han flinade nd med hela ansiktet. 
Gngen hade mynnat ut i ett av mullvadens fd trdgrdsland - som lg utom 
synhll fr fru Stork. Mickel var bde hpen och belten ver mullvadens 
vnliga omtanke. Eller som Mickel sjlv med ett flin uttryckte det:
"Det var lurt, sade rven om lnngngen". Nu visste han hur han skulle 
komma t Fabians hnor.

Redan sent nsta natt smg han sig ut genom den hemliga gngen.  
Med sig hade han ett starkt rep och ett kldbylte i en liten korg. 
Han gick den lnga vgen genom skogen, till dess att han frn skogsbrynet 
kunde skymta Fabians grd. Dr lmnade han korgen och sina egna klder, 
men han tog med sig repet nr han smg sig ned emot hnshuset i bara plsen. 
Drren var naturligtvis lst, men det hade Mickel rknat med. Innan huset 
blev hnshus hade det nmligen varit smedja, och drfr fanns det en bred 
skorsten p taket. Den stora eldstaden hade sttt oanvnd lnge, och 
ovanp skorstenen lg ett gammalt vergivet skatbo. Med repets hjlp 
klttrade nu Mickel ned genom skorstenen. 

Den var inte srskilt bekvm och han fick nosen full med sot, men nr han 
till slut stod p golvet framfr eldstaden och sg p rad efter rad av 
snvita, feta och sovande hnor, glmde han allt sitt omak. Frsiktigt 
smg han sig fram till de nrmaste. 

Blixtsnabbt men ljudlst strckte han fram hnderna och knckte nacken av 
tv hnor samtidigt. De andra hnorna sov fridfullt vidare, utan minsta 
aning om sina kamraters de. Innan Mickel gav sig ivg sg han noga till 
att han inte hade lmnat ngra spr efter sig, och nr han vl stod p 
taket satte han tillbaka skatboet p skorstenen igen. Mycket belten med 
sig sjlv, smsprang han sedan tillbaka till skogsbrynet.

Han packade ned hnorna i den lilla korgen och lade sina egna klder ovanp. 
Det andra kldbyltet tog han under armen, och begav sig ivg in i skogen 
tills han kom fram till en stillaflytande . Han speglade sig i den, 
och sg med mild avsmak p sitt sotiga ansikte. Drefter knde han 
med nnu strre avsmak p det kalla vattnet. Enligt Mickels orubbliga 
mening kunde vatten endast - och i undantagsfall - tjna som utdrygningsmedel i whisky. 

"Ur askan i lven", suckade Mickel filosofiskt - och dk i. Nr han en 
stund senare, dvs efter ca 9.5 sekunder, stod p stranden och 
skakade vattnet ur plsen knde han sig mrkligt uppfriskad. Han drog nu 
p sig de andra klderna han burit med sig, och kurade ihop sig en aning. 
Drp tog han korgen under armen och begav sig av hemt igen. Det var 
nu tidig morgon, men ingen pigg morgonvandrare som sg honom skulle stta 
honom i samband med ngra stlder. Han hade nmligen kltt ut sig till 
tvttgumma!











Denna procedur upprepades flera gnger, och efter ett par veckor sg 
Mickel med oro p sin begynnande kalaskula. Det var dock inte allt som 
Mickel hade att oroa sig fr. Fabian Fr hade brjat knota hgljutt ver 
att hans bsta hnor frsvann som genom trolleri, och liksom all 
annan information s smningom gjorde, hamnade ven denna hos fru Hund!

Fru Hund hade omedelbart bde brottslingen och motivet klart fr sig.
Det terstod bara att skaffa fram bevis. Hon bevakade Mickels ytterdrr 
men utan resultat och han tog nattliga promenader bortt Fabians grd till.

S, tidigt en morgon, hnde det oundvikliga. Nr Mickel var p vg hem
som vanligt utkldd till tvttgumma och med tv av Fabians hnor i korgen 
mttes de! Mickel knde en kall kre lngs ryggen, men han hll masken och 
kurade ihop sig nnu mer. 

Frst verkade det som om det skulle lyckas. Fru Hund hlsade frnvarande 
och gick vidare. Mickel gratulerade sig sjlv till sin utmrkta maskering. 
Kunde den lura fru Hund, kunde den lura alla!   

Men nr fru Hund hade gtt mindre n tjugo meter, brjade det ringa en liten 
klocka inuti hennes huvud. Hade inte den dr tvttgumman haft en vldigt 
stor och rd nsa? Hon vnde sig om och tittade tillbaka, och det hon sg 
fyllde henne med triumf! Mickel hade nmligen glmt en tnkte fru Hund, 
med ett stygn av avund - mycket lng och vacker detalj. Hans yviga rd-vita 
svans tittade nmligen fram under kjolarna, och den svngde gracist i 
takt med hans steg nr han frsvann bakom vgkrken!

Fru Hund knde hur jgarblodet svallade i henne. Bde hennes far och 
farfar hade jagat rv i England, och ven hon hade prvat p denna brutala 
sport. Drfr njt hon, nr hon nu utan ett ljud smg sig efter Mickel. 
Han  sin sida var alldeles fr sjlvbelten fr att mrka att 
han var frfljd. P detta stt fick fru Hund reda p hur Fabians hnor 
kunnat frsvinna, trots att hon bevakat Mickels ytterdrr. Hon log beltet 
fr sig sjlv, och vnde sig om fr att g hem igen, d slumpen, de "goda" 
makterna eller Mickels sjtte sinne, fick honom att titta upp nr han krupit 
ned till axlarna i lnngngen. Det vore en mild beskrivning, om man sade 
att Mickel fick en chock nr han sg fru Hund smyga ivg!

Frsta impulsen var att smyga efter henne och tysta henne fr gott, men han 
besinnade sig omedelbart. Hitintills hade han aldrig gjort sig skyldig 
till mord. Lagen var mycket trngsynt i det fallet,  och det kunde ltt 
fra med sig obehagligheter. Herr Gris frnflle hade t ex varit 
sjlvfrvllat, och ingenting kunde tminstone i praktiken binda Mickel 
vid det. Hans enda trumf var att fru Hund inte visste, att han visste, att 
hon visste!

Mickel handlade snabbt, och redan nsta dag slde han mullvadens gryt och
allt lsre utom bilen fr en inte fraktfull summa kontanter inne i 
storstaden. Vid femtiden p eftermiddagen kom han hem till grytet, och 
det var nu han gjorde sitt stora misstag!











Han inbillade sig nmligen att fru Hund inte hunnit utrtta ngot nmnvrt, 
men ack vad han bedrog sig. Fru Hund hade sannerligen inte legat p 
latsidan. Hon hade ringt upp en advokat som hon knde, och denne hade  
sin sida kontaktat Bluff- och Bedrgeri- roteln. 

Dessa hade blivit verfrtjusta ver att f adressen till en s vlknd 
person som Mickel, och de meddelade slutligen sin  kontakthund  
Monsieur Bernard - en tvttkta fransk Bulldogg som hade varit Mickel 
"p spren" i flera mnader, dock utan att f se en skymt av honom. 

Dessutom hade fru Hund underskt Fabians hnshus. Hon hade sjlv varit uppe 
p taket, och hon hade sett mrken efter Mickels tassar i skorstenen. 
Drfr hade hon samlat ihop bde fru Stork, Fabian Fr och sin man, 
herr Hund, och med deras hjlp hade hon ftt iordning p den gamla 
eldstaden i hnshuset och placerat en stor jrngryta med vatten p den. 
Hon hade nmligen redan rknat ut Mickels nsta drag!

Nr Mickel kom hem packade han ned alla sina pengar i en rymlig attachvska.
Drp packade han nnu en vska med sina skrddarsydda kostymer och annat, 
men d brjade han knna sig hungrig!  Han hade inte hunnit ta ngon 
lunch, och drfr bestmde han sig  vermodigt nog fr att ta med sig ett
par av Fabians hnor som frdkost. Av vanans makt bytte han om till 
tvttgumma, tog sig snabbt genom skogen och fram till hnshuset. Vl uppe 
p taket frberedde han sig p att hoppa ned i skorstenen, totalt 
ovetande om den plgsamma dd som vntade honom!

Men innan han hunnit ta det ddliga sprnget, stelnade han till och stod 
som fastfrusen. Det gamla skatboet! Det gamla skatboet som hade legat p 
skorstenen var borta. Mickel hade alltid varit noga med att lgga 
tillbaka det igen efter sina sm besk, men det hade fru Hund glmt bort 
att gra nr hon letade efter spr. Nu ringde alarmklockorna fr 
fullt i Mickels huvud och han hll frsiktigt ut handen ver skorstenen. 
Jod, efter ett tag knde han vrmen frn eldstaden och det sjudande vattnet. 
Mickel kom att tnka p sin kusin, Zeke Varg, som hade gtt i den hr 
fllan och grymt blivit ihjlskllad av ett bestialiskt svin vid namn 
Bror Duktig. Mickel hade sjlv som ung valp varit nra att g i eller 
snarare plumsa i - en liknande flla. D hade han klarat sig undan med 
blotta frskrckelsen och en skllad baktass. 

"Brnt ben skyr elden", muttrade Mickel, hoppade ner frn taket, samlade 
ihop kjolarna och sprang ivg mot skogen. Men de fyra bundsfrvanterna 
inne i hnshuset hade hrt honom och satte efter!

Mickel mrkte snart att han ftt alldeles fr lite motion och alldeles 
fr mycket feta hnor p senaste tiden. Innan han fick grytet i sikte 
flsade han anstrngt. Den dubbla sprngmarchen genom skogen hade blivit 
fr mycket, och han kunde redan hra fru Hunds bjbbande rst, 
blandad med fru Storks som aldrig kunde hlla nbben. Han sprang in i 
grytet och lste drren efter sig. Sedan frskte han hmta andan 
samtidigt som han i det avtagande dagsljuset spejade ut genom fnstret. 









Fru Hund, herr Hund och Fabian Fr hade fattat posto i skogsbrynet och 
bevakade hans ytterdrr, och genom ett annat fnster kunde han se hur 
fru Stork satt i Mullvadens numera oigenknnliga trdgrdsland. Mickel 
blev desperat. Han svngde bokhyllan t sidan och skulle just till att 
spurta genom lnngngen - "bttre en fgel i landen, n trion i skogen" 
som han uttryckte det, d han hrde taktfasta steg p grusgngen. Fru 
Hund hade genast gissat vem det var och hade bara rest sig upp, 
pekat p grytet och ropat:
- Dr bor den uslingen!
Mickel tittade frsiktigt ut genom fnstret och knde omedelbart igen 
personen som var p vg mot grytet, fr Mickel hade sett sin jgare mnga 
gnger, ven om denne aldrig hade sett honom. 

Det var Bernard, den franske Bulldoggen! Men pltsligt fick Mickel en id,
en brilliant id! Fru Hund sg ju dligt och dessutom hade skuggorna 
ttnat! Bernard bultade p drren, och Mickel rtade till sin 
tvttgummeutstyrsel, drog ned hucklet ver nosen och ppnade.

- Vad vill ni? frgade Mickel med darrande och pipig rst. Bernard ryckte 
  till som om ngon kastat en hink kallt vatten p honom. Det sista han 
  hade vntat sig var att bli emottagen av en gammal gumma.
- Vad gr ni i det hr grytet, och var r Mickel Rv, 
  frgade han medan han steg in och stngde drren bakom sig.
- Det r mitt gryt, pep Mickel. Jag har kpt huset av herr Rv. Han gick 
  fr ett litet tag sedan. Hade brttom sa han. Skulle visst med 18.30-tget, 
  tror jag. Om herrn ville honom ng s fr han allt lov att skynda sig. 
  Det gr om tre minuter s! 

Bernard vntade inte fr att lyssna p resten. I ett huj var han ute ur 
grytet och rusade nedfr landsvgen i en rasande fart. Fru Hund och de 
andra visste inte vad de skulle tro. Helt pltsligt hade drren slagits 
upp och ngot som sett ut som en uniformerad blixt, hade rusat 
ut och frsvunnit i riktning mot jrnvgsstationen. Nu brjade dessutom 
ngon skrika inifrn grytet.

- Stt efter honom fr bvelen, ropade Mickel med sin allra barskaste 
  och myndigaste rst, "Han slog ner mig och tog min uniform! Han tnker 
  frska hinna med 18.30-tget! STT FART!"

De tvekade bara en halv sekund, sedan var de p fullt sprng mot stationen.
Och Mickel? Tja, han slngde ner vskorna i bagageluckan p sportbilen, 
gjorde en rivstart i gruset och frsvann sin kos, t motsatt hll som de 
andra hade sprungit. Och medan han kte ivg mot solnedgngen deklamerade 
han smskrattande fr sig sjlv och fr hela vrlden:

		They seek him here. They seek him there
		That Frenchman seek him everywhere.
		Is he in Haeven? or is he in Hell?
		That damned, elusive, Mickel?






                               THE END!!!!!