                    I M P E D A N S E N

Henry var fullstndigt detroniserad. nda sedan han var en liten
milliHenry hade han attraherats av den skna frken Tesla, men
hade alltid blivit repellerad.

I kvll skulle Henry g till den rliga impedansen, och frga
Tesla om de inte kunda extrapolera, eftersom han var trtt p att
gna sig t sjlvinduktion.

Nr han kommit till impedansen knde han spnningen stiga medan
algoritmen dunkade och monotonerna vllde ut ur hgtalarna. Var
fanns hon? Skulle hon verhuvudtaget dyka upp?

Pltsligt slog hans Hertz 1 Volt och gick nstan ver till
likstrm eftersom han sg den underskna Tesla glida in med en
vgrrelse. Henrys impuls kade. Efter en liten stund rttade han
till slipsen och bad Tesla om nsta impedans.

-Jag gitter egentligen inte, men okey. Bara tv perioder d, sade
hon. Henry knde den vanliga fasfrskjutningen mellan dem nr de
oscillerade tillsammans, och repulsionen var lika ptaglig som
vanligt, men nr den andra perioden brjade, knde han att den
var mera lgfrekvent och han tog nod till sig. Nr avstndet
decimerats kunde han fr frsta gngen knna hennes vrme-
kapacitivitet och han lt hnderna glida ner fr hennes endoterma
delar, samtidigt som han blste svagt och frfrande i hennes
mikrofon. Medens knde han kompatibiliteten komma och de
flukturerade i en fullstndigt harmonisk svngningsrrelse i fas
med varandra. Henry knde nu att hans laddning var ganska stor
och knde hur hans drossel antog fast fas mer och mer.

Efter impedansen tog han Tesla med p sin megacykel av mrket
Fahrad, och accelererade ut i sommarnatten. De kte ver
Wheatstones brygga, frbi sinuskurvorna och stannade p ett
magnetiskt flt vid en flytande strm. Henry attraherad av Teslas
karakteristiska kurvor, fick henne snart i excitation och fick
ner hennes resistans till ett minimum. De lade sig p jordpoten-
tialen, och han kade hennes frekvens och minskade sin reluktans.
Han drog sedan ut sin banankontakt och pluggade in den i hennes
sockel, parallellkopplade och brjade sedan kortsluta hennes
shunt. Nr Tesla befann sig i sin egenfrekvens gnydde hon: ohm,
ohm, ohm... Med sin anod rdgldande och hennes flt i fas med
hans, brjade shunten nollsvva. Henry urladdade drvid snabbt
och tmdes p varenda elektron.

De fluxade tillsammans hela natten med olika kopplingar tills
Henrys magnet fick en mjuk kurva och frlorade sin fltstyrka.

Eftert frskte Tesla med sjlvinduktion, eftersom Henrys
batteri var helt urladdat och inte kunde excitera henne mer. S
tillbringade de natten med att byta polaritet och blsa varandras
skringar tills solenoiden gick upp och elektrolyste ver de
magnetiska flten.

