
UTDRAG UR TILL FOLKSAM INKOMNA SKADEANMLNINGAR
-----------------------------------------------

Jag hrde en varningssignal och trffades pltsligt bakifrn. En dam skte upp-
enbarligen kra om mig.

Jag tervnde hem, men tog fel p hus och trnade mot ett trd som inte finns 
p min tomt.

Lngderna r endast approximativa, enr konstapeln, om han n lnade mig ett
mttband, vgrade hlla i andra ndan.

Mitt enda vittne r den, som krde p mig och hans historia verensstmmer icke
med min.

Jag upptckte en god vn och nr jag vnde mig om fr att nicka t honom, tr-
nade bilen mot en lyktstolpe.

Vgen grenade sig och d jag var tveksam om jag skulle taga av till hger eller
vnster, kom jag i min tveksamhet att kra rakt p vgvisarstolpen.

Lastvagnen stoppade och jag stoppade. Lastvagnen startade och jag startade men
s stoppade lastvagnen utan att jag stoppade och d trffades den bakifrn.

Jag trodde fnstret var nere, men det var uppe, fast det mrkte jag frst nr
jag stack ut huvudet genom fnstret.

Fr att undg sammansttning, sammansttte jag med den andra vagnen.

Lastbilsfraren vgrade att uttala sig annat n i nrvaro av en poliskonstapel,
och d jag tervnde med en sdan var han frsvunnen.

Lyktorna stodo i rt linje och jag hll mig p ett avstnd av tv fot frn de-
samma. Det var mrkt och olyckligtvis krkte vgen s att en lykta, som befann
sig p andra sidan av densamma kom att st i rt linje med min lyktrad och vad
var d mera naturligt n att jag krde i diket.

Jag vet inte vems felet var att vi bda fumlade, tvekade och kolliderade.

Maskinen blev alltfr skadad fr att kunna fortstta, s jag lmnade den p 
platsen och tillbragte natten i en cell, som polisen haft vnligheten stlla
till mitt frfogande.

Om den andra fraren blott stannat ngra meter tidigare, s hade olyckan aldrig
intrffat.

I sjlva korsningen fanns en spegel som jag tog fr vgen och rnde rakt i den
frsts.

Jag girade fr att undvika en motorcykel men krde icke desto mindre p den,
varfr jag fr att ej stadkomma ytterligare skadegrelse krde omkull en lykt-
stolpe mot en husvgg.

Min vagn trnade mot ett stort trd och stannade pltsligt.

Jag sg mig om och hade tget minst 100 meter bakom mig, men vl vid vergngen
blev jag pkrd av detsamma.

Min man mdde illa, s det gllde att f tag i en annan man.

Jag sammansttte med ett stationrt trd.

Den andra vagnen kolliderade med min utan att giva ngon som helst varning om
sina avsikter.

Jag krde ver en karl, men han medgav att det var hans fel, eftersom han bli-
vit verkrd tidigare.

Jag lmnade min vagn utan tillsyn fr ett gonblick, nr den pltsligt, om av-
siktligt eller av en tillfllighet, brjade rra p sig.

Min medpassagerare uppfrde sig storartat. Hon varken grep tag i mig eller ytt-
rade ett ljud och frebyggde drigenom en n strre olyckshndelse.

Jag omtalade fr den andra idioten vad han gick fr och fortsatte.

I det jag frskte avlsa en vgvisare, som var otillbrligt otydlig krde jag
mot en telegrafstolpe.

Min fru har stortvtt om tisdagar och nr jag tervnde hem p kvllen fick jag
vindrutan och tv tnder utslagna.

En geting hade kommit in i vagnen och nr jag hade att frsvara mig, gick vagn-
en i diket.

Jag somnade vid ratten och vaknade p sjukhuset.

Tre kvinnor stodo och pratade mitt p gatan och nr tv gick framt och en gick
bakt, s mste ju olyckan intrffa.

Jag krde min lastbil ver Vsterbron och skadade den kvinnliga mopedisten med
en utstende lem.

Det fanns en mngd skdare men inga vittnen.

Jag anser att inget av fordonen kan klandras, men om ngotdera skall klandras, 
s var det det andra.

Den andre fraren ndrade sig pltsligt, s att det fanns ingenting annat att 
gra n att kra p honom.

Vittnet kallade sig sjlv fr gentleman, men jag tror det r riktigare att 
kalla honom fr garagefrestndare.

-------------------------------------------------------------------------------

Denna text r verfrd till lsbart PC-format av:

Rickard Israelsson
Stngholmsbacken 59
127 40  SKRHOLMEN

ven kallad fr text-gurun...
